som hade en blombukett i famnen..Fint tänkte jag, men han ville bara veta om jag visste vart Irene bodde.
Funderade en millisekund på att säga att det var jag (höhö) men samvetet tog överhand.
Kul för Irene, trist för mig..
(För er som missat, är min man inte direkt av det romantiska slaget, så blombud här hemma
hör knappast till vardagen. Tur för honom att jag inte kräver så mycket mer än kärlek)
Imorgon ska jag påbörja "Måla barnsäng". Ska bli kul att få pyssla lite till lillemannen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar